Mellan jobb
Idag har jag ätit prinsesstårta till frukost, det var otroligt gott.
Om ett par timmar sitter jag på ett X2000 i hög fart mot Malmö. Att åka tåg är ett så skönt tidsfördriv. Många anser att man behöver ett bra tidsfördriv för att orka göra en längre tågresa. Jag anser att tågresan i sig är tidsfördrivet. Tiden jag får på tåget känns så effektiv. Idag använder jag den antagligen till att lyssna på bra musik (Läs: Regina Spektor) och att samtidigt rensa min hårddisk, då jag enligt datachristian har lyckats fylla datorn till max. Hur gick det till? undrar jag då.
Nu är alltså mitt jobb på Wild Kids färdigt och avslutat. Igår kändes det oerhört skönt att blicka fram mot den lediga tid som då uppenbarar sig. Idag känns det redan tomt och sorgligt. Jag känner att en tår försöker smyga sig fram i skrivande stund. Tanken på att vakna varje dag, stiga upp och inte gå till jobbet och inte träffa Frida, Karin, Karro och Sofia får mig att känna mig halv. Jag har inte på något sätt träffat dem för sista gången, vi kommer att ses igen. Förmodligen kommer det inte ens att dröja särskilt länge tills dess. Ändå känns det på ett sätt som att jag har flyttat hemifrån igen. Jag har lämnat familjen. Familjen har splittrats. För hur märkligt det än låter så har de varit som en slags tillfällig familj för mig.
Ja, det har varit roligt och tryggt att ha dem nära, men nu är det dags att växa upp. Jag kan ju inte bo hemma för alltid!
När man talar om att växa upp så är jag numera 23 år gammal. Det vill säga ett år äldre än dagen före igår. Hur man nu kan säga ett år äldre när det rör sig om två dagars tidsskillnad?
Mitt kalas igår var trevligt, trots att inte alla dök upp. Vissa är jag mer besviken på än andra.
Emelie får pris för första grattis! Wildkidsarna får pris för mest klockrena present! Nils får pris för bästa vykort! Joel får pris för vackraste sång! Marie får pris för bästa sms! Frida får pris för bäst uthållighet!
Själv får jag pris för finaste tårtan! Jag lägger upp en bild så att ni som bangade får ångra er lite.
Den var inte bara fin den var god också!
Jag tror inte jag har skrivit en blogg med så många utropstecken förut.
Dags att gitta (som Kristoffer skulle ha sagt),
Marie
Om ett par timmar sitter jag på ett X2000 i hög fart mot Malmö. Att åka tåg är ett så skönt tidsfördriv. Många anser att man behöver ett bra tidsfördriv för att orka göra en längre tågresa. Jag anser att tågresan i sig är tidsfördrivet. Tiden jag får på tåget känns så effektiv. Idag använder jag den antagligen till att lyssna på bra musik (Läs: Regina Spektor) och att samtidigt rensa min hårddisk, då jag enligt datachristian har lyckats fylla datorn till max. Hur gick det till? undrar jag då.
Nu är alltså mitt jobb på Wild Kids färdigt och avslutat. Igår kändes det oerhört skönt att blicka fram mot den lediga tid som då uppenbarar sig. Idag känns det redan tomt och sorgligt. Jag känner att en tår försöker smyga sig fram i skrivande stund. Tanken på att vakna varje dag, stiga upp och inte gå till jobbet och inte träffa Frida, Karin, Karro och Sofia får mig att känna mig halv. Jag har inte på något sätt träffat dem för sista gången, vi kommer att ses igen. Förmodligen kommer det inte ens att dröja särskilt länge tills dess. Ändå känns det på ett sätt som att jag har flyttat hemifrån igen. Jag har lämnat familjen. Familjen har splittrats. För hur märkligt det än låter så har de varit som en slags tillfällig familj för mig.
Ja, det har varit roligt och tryggt att ha dem nära, men nu är det dags att växa upp. Jag kan ju inte bo hemma för alltid!
När man talar om att växa upp så är jag numera 23 år gammal. Det vill säga ett år äldre än dagen före igår. Hur man nu kan säga ett år äldre när det rör sig om två dagars tidsskillnad?
Mitt kalas igår var trevligt, trots att inte alla dök upp. Vissa är jag mer besviken på än andra.
Emelie får pris för första grattis! Wildkidsarna får pris för mest klockrena present! Nils får pris för bästa vykort! Joel får pris för vackraste sång! Marie får pris för bästa sms! Frida får pris för bäst uthållighet!
Själv får jag pris för finaste tårtan! Jag lägger upp en bild så att ni som bangade får ångra er lite.
Den var inte bara fin den var god också!
Jag tror inte jag har skrivit en blogg med så många utropstecken förut.
Dags att gitta (som Kristoffer skulle ha sagt),
Marie
Kommentarer
Postat av: josifin
Men oh, Mary. Jag missade födelsedagen. Shame on me. Väldigt fin tårta! Hihi.
Och nyfiken blir man ju, vad var födelsedagspresenterna? :)
Postat av: Elvis
Hey baby! Du är saknad ska du veta, trots att det gått ynka tre dagar sen du gitta till södern. Jag fick magmedicin, så jag behövde inte sitta som en fällkniv i lördags - men nu är det jag som tar mig i kragen. Skynda dig tillbaka! Yours truly Elvis. A. Presley
Postat av: Patrik
Tanken att gå upp till jobbet och inte träffa mig då?? VA? UH!!! Ett fläskstort WildKids-UH på den =)
Trackback