c/o Skånegatan

Sitter på jobbet och betar av lite saker. Är obeskrivligt arg på färgskrivaren då den inte skriver ut med full färg. Jag hade tänkt skriva ut alla badgar i helgen, men det verkar ju inte gå att fullfölja den saken.

Jaja, jag får väl göra något annat så länge.

God kväll,
Marie

Jag har funnit mannen i mitt liv. Namnet är Jake Gyllenhal och han är alldeles alldeles underbar. Känner på mig att vi kommer få ett lyckligt liv tillsammans. Men man vill ju inte verka för på, så jag tänker spela svårflörtad och låta honom komma till mig. Eftersom att detta kan ta ett tag, enligt mina beräkningar, så får jag givetvis ha några kärlekar dessförinnan.
Idag märkte jag att jag har skaffat mig två pirrframkallande personer, väldigt hemliga men fullständigt befintliga. Jag planerar att utöka antalet när jag flyttat till Kolmården, för att inte riskera att mitt hjärta torkar ut. Nej, någon torka har vi varken tid eller lust till.

Har haft en underbart ledig kväll och ska ta mig en välförtjänt sovmorgon imorgon.
Sedan blir det till att jobba hela dagen istället för att gå på Parklife. Om jag jobbar riktigt effektivt kanske jag kan komma loss och se Taxi, Taxi! på kvällen. Det får bli morgondagens målsättning.

Skrivkramp infinner sig,
Marie

Nu har jag kommit in i en sådan period där mitt jobb tar upp all min tid och där även all min hjärnkapacitet, och då menar jag verkligen all hjärnkapacitet, upptas av jobb.
Klockan slog nyss 19.22 och kontoret börjar tömmas på folk. Trots detta känns det som att jag nyss kom hit och att jag inte ska gå hem på många timmar. Vilket antagligen också är sanning.
Trots detta faktum, och trots stress-ont i min mage, så känner jag mig pigg och glad. Jag älskar mitt jobb mer än någonsin.
Där även inräknat mina arbetskamrater. När man faktiskt blir glatt överraskad då man får dela boende med två andra istället för att bo själv under inspelningsmånaden så måste det vara ett högt betyg till redaktionen.
Sen gör det ju inte saken sämre att det är just F och K jag får bo med, kunde inte vara bättre helt enkelt.

Igår var det chili och diverse godsaker hemma hos Ola. Fin stämning och mycket trevligt. Vissa blir roliga och en aning barnsliga med alkohol i kroppen, inga namn nämnda. Men det resulterade i lite ont och mycket skratt. Ett par foton hann jag minsann också ta, ska nog lägga upp några favoriter ikväll, trots att det kommer framkalla en del ilska hos en viss liten jänta.

Tidigare i veckan hade jag och L en heldag i Kolmården/Norrköping. Svettigt och stressigt. L var duktig och körde hela dagen medans jag agerade kartläsare, jag vet inte vad mitt betyg blir då vi hamnade bland annat på Norrköpings gågata. Men trevligt tycker jag att vi lyckades ha iallafall.

Tycker lite synd om mina föräldrar för tillfället, det känns som att det går ut över dem när jag jobbar så här mycket. Hinner inte ringa så ofta och när jag väl har ringt så har det varit antingen för att få hjälp med min obefintliga ekonomi eller för att få sällskap hem på t-banan mitt i natten.
Jag hoppas och tror att de förstår läget, det är inte alltid så lätt för folk utanför branschen att förstå vårt sjuka jobb(levnads)sätt.

Dags att återgå till matbeställningen som jag svär över för stunden.

Må väl,
Marie

Magiska under. I wish.
Idag åskade det för första gången sedan jag flyttade till stockholm. I alla fall första gången som jag har märkt och kan minnas. Den där märkliga känslan av magont smyger sig på precis som förr. En sådan känsla som man tror växer bort med åren, men ack nej, steady as a cow.

E kom hem, trevligt sällskap. Hon var inte glad att höra om våra nya själar i hemmet.
T stannar, skönt att inte behöva byta familj. Men jag hade ändå önskat att slippa sådant som Winnerbäck. Jag antar att det är saker som hör till och skapar just en familj.

I denna stund pågår en intressant diskussion mellan två personer utanför Pet Sounds Bar. En tredje person lyssnar intresserat på.

God natt,
Marie

Jädrans grannar som inte låter mig vara på deras nät. Man blir lite frustrerad när man skrivit en del och sen kan man inte lägga ut det, snyft. Men men, lägger ut det nu istället...
_____________________________________________________________________

Då det börjar dra ihop sig inför mitt 40-dagarspass på jobb, har den förflutna helgen gått under namnet Sista vilan.
Min plan var att få ut, om möjligt, ännu mer vila än vanligt. Det gick inte helt enligt planen. Å andra sidan är det inte fel med utgång under lördagskvällen, då man sedan skuldfritt kan spendera halva söndagen till sängs och sedan andra halvan i soffan. Detta är precis vad jag har gjort.
Visserligen hade jag ett par väldigt produktiva timmar i soffan, då jag hann få gjort mer jobb än väntat under helgen. Vilket ger mig en utomordentlig start på kommande jobbvecka.

Tidernas snyftigaste kärlekshistoria (utanför min verklighet) är utan tvekan Höst i New York.
Jag har nyss avnjutit den för säkert tjugonde gången, med den vanliga mängden ohejdbara tårar. Den som lyckas hitta en kärleksfilm som kan ersätta Höst i New York för mig står jag i evig tacksamhetsskuld till.
Inte för att jag tror att jag skulle sluta titta på den ändå. Den är ju underbar.

F gjorde mig väldigt glad då hon verkar uppskatta 2046. Det var alldeles för länge sedan någon jag känner gjorde det. För er stackare som inte vet vad 2046 är, så är det en av Kar-Wai's vackra kärlekshistorier.

Det är bra att vara skiljd från sina vänner då och då. Insikten om hur mycket man faktiskt tycker om dem blir så mycket klarare. E och A kom hem!

Jag har världens bästa present till A hon måste komma nu!

Sängen kallar,
Marie

Så klart jag måste ha en blogg. Att jag inte tänkt på det förut!
Må vi dela många stunder, i ljus som mörker.

Välkommen,
Marie