Jobb
Nu har jag kommit in i en sådan period där mitt jobb tar upp all min tid och där även all min hjärnkapacitet, och då menar jag verkligen all hjärnkapacitet, upptas av jobb.
Klockan slog nyss 19.22 och kontoret börjar tömmas på folk. Trots detta känns det som att jag nyss kom hit och att jag inte ska gå hem på många timmar. Vilket antagligen också är sanning.
Trots detta faktum, och trots stress-ont i min mage, så känner jag mig pigg och glad. Jag älskar mitt jobb mer än någonsin.
Där även inräknat mina arbetskamrater. När man faktiskt blir glatt överraskad då man får dela boende med två andra istället för att bo själv under inspelningsmånaden så måste det vara ett högt betyg till redaktionen.
Sen gör det ju inte saken sämre att det är just F och K jag får bo med, kunde inte vara bättre helt enkelt.
Igår var det chili och diverse godsaker hemma hos Ola. Fin stämning och mycket trevligt. Vissa blir roliga och en aning barnsliga med alkohol i kroppen, inga namn nämnda. Men det resulterade i lite ont och mycket skratt. Ett par foton hann jag minsann också ta, ska nog lägga upp några favoriter ikväll, trots att det kommer framkalla en del ilska hos en viss liten jänta.
Tidigare i veckan hade jag och L en heldag i Kolmården/Norrköping. Svettigt och stressigt. L var duktig och körde hela dagen medans jag agerade kartläsare, jag vet inte vad mitt betyg blir då vi hamnade bland annat på Norrköpings gågata. Men trevligt tycker jag att vi lyckades ha iallafall.
Tycker lite synd om mina föräldrar för tillfället, det känns som att det går ut över dem när jag jobbar så här mycket. Hinner inte ringa så ofta och när jag väl har ringt så har det varit antingen för att få hjälp med min obefintliga ekonomi eller för att få sällskap hem på t-banan mitt i natten.
Jag hoppas och tror att de förstår läget, det är inte alltid så lätt för folk utanför branschen att förstå vårt sjuka jobb(levnads)sätt.
Dags att återgå till matbeställningen som jag svär över för stunden.
Må väl,
Marie
Klockan slog nyss 19.22 och kontoret börjar tömmas på folk. Trots detta känns det som att jag nyss kom hit och att jag inte ska gå hem på många timmar. Vilket antagligen också är sanning.
Trots detta faktum, och trots stress-ont i min mage, så känner jag mig pigg och glad. Jag älskar mitt jobb mer än någonsin.
Där även inräknat mina arbetskamrater. När man faktiskt blir glatt överraskad då man får dela boende med två andra istället för att bo själv under inspelningsmånaden så måste det vara ett högt betyg till redaktionen.
Sen gör det ju inte saken sämre att det är just F och K jag får bo med, kunde inte vara bättre helt enkelt.
Igår var det chili och diverse godsaker hemma hos Ola. Fin stämning och mycket trevligt. Vissa blir roliga och en aning barnsliga med alkohol i kroppen, inga namn nämnda. Men det resulterade i lite ont och mycket skratt. Ett par foton hann jag minsann också ta, ska nog lägga upp några favoriter ikväll, trots att det kommer framkalla en del ilska hos en viss liten jänta.
Tidigare i veckan hade jag och L en heldag i Kolmården/Norrköping. Svettigt och stressigt. L var duktig och körde hela dagen medans jag agerade kartläsare, jag vet inte vad mitt betyg blir då vi hamnade bland annat på Norrköpings gågata. Men trevligt tycker jag att vi lyckades ha iallafall.
Tycker lite synd om mina föräldrar för tillfället, det känns som att det går ut över dem när jag jobbar så här mycket. Hinner inte ringa så ofta och när jag väl har ringt så har det varit antingen för att få hjälp med min obefintliga ekonomi eller för att få sällskap hem på t-banan mitt i natten.
Jag hoppas och tror att de förstår läget, det är inte alltid så lätt för folk utanför branschen att förstå vårt sjuka jobb(levnads)sätt.
Dags att återgå till matbeställningen som jag svär över för stunden.
Må väl,
Marie
Kommentarer
Postat av: A
Gullan. Tror att det är meningen att man ska kommentera här om man känner för det. Eller inte? Annars får du radera. Jag är din trognaste läsare, vet du det? Kommer hem snart. Saknar!
Trackback