c/o Skånegatan

Det där var väl ungefär mitt år i Gamleby. Ser det ut som jag lär mig något? Njäe.

Sovdags!

Tack för den supergoda pizzan i fredags. Visst hade vi mysigt?!
Det gjorde inget att vi blev lite sena ut tyckte jag.
Du är välkommen på mys hos mig any time!



Puss och kram!

Jag önskar innerligt att jag kunde säga att det var första och sista. Men det går ju inte när vi hade så roligt.
Så här mycket har jag inte skrattat på länge.

Sjukt lyckad efterfest, haha. Eller något.
Nä, Lisa tack för en fin helkväll. Det gör vi om.

Jag tycker hemskt synd om de stackare som sitter på tunnelbanan en söndag 06.00 på väg till jobbet. Det är sorgligt. Jag vill aldrig ha ett sådant jobb. Men jag insåg på vägen hem att det är fler än jag trodde. När jag gick förbi ica så var det nån snubbe som först såg ut som en p-vakt, men sen verkade vara mer typ en hemlig agent, eller detektiv eller så, men som sen knappade in en kod på dörren till ica och skulle gå in där. Jätteskumt sådär dags. Ica öppnar inte på länge än. Jag undrar verkligen vad som var hans yrke. Skit att jag inte tänkte på att fråga. Tänk om jag råkar bli det där som han var, så att jag ändå måste jobba den tiden. Hjälp.

Vi såg även på gamleby-filmer, ett antal för många, men för mig och fisa var det roligt.
Jag blev lite nostalgisk, så måste drömma tillbaka till den gamla tiden i byn här nu med ett par foton.

Sov gott mina vänner,

Ingen fest som gamlebyfest.

Min kära, vad gör du i Småland nu när jag vill att du ska vara här?

Jag behöver din kram. Jag vill ha söndag idag.
Mitt kärleksförråd har gått på minus.

Snart ska jag begrava mig i soffan, du borde begrava dig med mig.
Imorgon får vi ickebegrava oss istället.

Sist-jag-kollade-var-du-min-jag-älskar-dig-väldigt-mycket-kompis!

Poss

Schizofren.

Vad gör jag med en lördag som denna?
En dag efter den fredag som var.

Om det ändå var julafton imorgon, då skulle livet kännas bra mycket lättare.

Det bär ut i snön,
Marie

Det ska bli så roligt att gå till jobb imorgon. Konstigt vad härligt det är att jobba. Jag förstår verkligen att man kan bli en arbetsnarkoman. Att göra ett bra jobb ger ju verkligen en kick om något.

Dock är det tråkigt att det ligger något av en skugga över kontoret, det känns så folktomt där. Visserligen är där hur mycket människor som helst, men mitt folk är inte där.

De jäklar som får privilegiet att jobba med nedanstående nu ska känna sig lyckligt lottade.
Dessa supertjejer lyser upp vardagen...





God natt gott folk,
Marie

Jobbintervju imorgon, alltid lika roligt.

Känns som att morgondagen har potential att bli en bra dag.
Jobbintervju, aerobic och sen filmkväll med my sweet Frida!

Wish me luck,
Marie

Den är alltid lika bra, underbart sällskap när man själv är sömnlös.

Mina sömnproblem börjar bli riktigt irriterande.
Igår kväll tänkte jag, en bio gör nog susen, kan vara tröttande ibland.
Så jag gick på 21.30-bion, var hemma igen vid midnatt.
Satte mig vid datorn och spelade lite betapet, det var i alla fall roligt.
Smög i säng vid två, var ju tvungen att ge det ett försök.
Låg och stirrade i taket i en timmes tid.
När klockan slog tre förflyttade jag mig med täcket till soffan, kanske kan somna till en film, var min tanke.
Nu har jag sett Lost in translation, var inte ens i närheten av att somna.
Klockan är 05.28.
Simhallen öppnar om en timme, jag kanske ska gå dit och simma lite.
Efter det borde jag kunna somna.
Jag gör ett försök!

God vän i natten: Fibes, oh Fibes! - Cant be so

Det var ett himla projekt det här städandet jag har satt igång.
Hallen är sedan fyra dagar tillbaka fylld med alla mina ägodelar.
Är det imorgon mina sambos tröttnar och kastar ut mig?

Mitt mål var att vara färdig imorgon, men där kan jag lugnt säga att jag överskattade min förmåga att städa snabbt. Man upptäcker så mycket på vägen som behöver fixas.
Som idag när större delen av min tid gick åt att måla en bokhylla. Plus att jag fick för mig att jag måste tvätta alla mina kläder, täcken, filtar... ja allt! Inklusive det som redan är nytvättat och rent.
Ska det vara rent så ska det.

Mitt nya mål är att rummet ska vara tiptop på söndag.
Det känns mer rimligt.

Jag som trodde att jag skulle gå ut i helgen (attans),
Mary Mary

Jag gjorde ett besök i min söta lilla väns blogg (http://josifin.blogg.se/) och blev lite sentimental.
Hon hade lagt upp bilder från Wild Kids, då tänker jag minsann inte vara sämre.

Några av mina favoriter...



Favoritfotografier eller favoritpersoner?
Det förtäljer inte historien.

Återgår till min stora höststädning,
Marie

Jag saknar Marie så otroligt mycket. Det är tråkigt när vänner skiljs åt på grund av avstånd.
Mor, min mor ;)

Från den gamla goda tiden i vår by:

Foto taget av Anders Nilsson

Ser ut som att vi trakasserar den stackars gubben.


Gamleby äger ibland (Marie du äger alltid),
Marie

Folk tycker att jag har förändrats.

Hårfärg verkar ha stor inverkan på ens personlighet.
Om man får tro vad andra säger.

Jag tror starkt på att jag utvecklas som person vare sig jag häller färg i håret eller ej.
Men att jag har förändrats håller jag nog inte med om. Må vara att jag har förstärkts.

Får du väldigt olika intryck av nedanstående fotografier?






Insidan är då densamma.

Jag har fått dille på hallon,
Marie

Nu vill jag höra ...

Over and over again (Lost and found) - Clap your hands say yeah
It'5 - Architechture in Helsinki
Samson - Regina Spektor
Seven day fool - Etta James
Den jeg elsker elsker jeg - Sanne Salomonsen
Is this love? - Clap your hands say yeah
Too young - Phoenix
Dur dur d'etre un bebe - Jordi
Bloody mother fucking asshole - Martha Wainwright

... du kanske förstår min förvirring?

Marie

Jag saknar Katt...

Idag har jag ätit prinsesstårta till frukost, det var otroligt gott.

Om ett par timmar sitter jag på ett X2000 i hög fart mot Malmö. Att åka tåg är ett så skönt tidsfördriv. Många anser att man behöver ett bra tidsfördriv för att orka göra en längre tågresa. Jag anser att tågresan i sig är tidsfördrivet. Tiden jag får på tåget känns så effektiv. Idag använder jag den antagligen till att lyssna på bra musik (Läs: Regina Spektor) och att samtidigt rensa min hårddisk, då jag enligt datachristian har lyckats fylla datorn till max. Hur gick det till? undrar jag då.

Nu är alltså mitt jobb på Wild Kids färdigt och avslutat. Igår kändes det oerhört skönt att blicka fram mot den lediga tid som då uppenbarar sig. Idag känns det redan tomt och sorgligt. Jag känner att en tår försöker smyga sig fram i skrivande stund. Tanken på att vakna varje dag, stiga upp och inte gå till jobbet och inte träffa Frida, Karin, Karro och Sofia får mig att känna mig halv. Jag har inte på något sätt träffat dem för sista gången, vi kommer att ses igen. Förmodligen kommer det inte ens att dröja särskilt länge tills dess. Ändå känns det på ett sätt som att jag har flyttat hemifrån igen. Jag har lämnat familjen. Familjen har splittrats. För hur märkligt det än låter så har de varit som en slags tillfällig familj för mig.
Ja, det har varit roligt och tryggt att ha dem nära, men nu är det dags att växa upp. Jag kan ju inte bo hemma för alltid!

När man talar om att växa upp så är jag numera 23 år gammal. Det vill säga ett år äldre än dagen före igår. Hur man nu kan säga ett år äldre när det rör sig om två dagars tidsskillnad?
Mitt kalas igår var trevligt, trots att inte alla dök upp. Vissa är jag mer besviken på än andra.
Emelie får pris för första grattis! Wildkidsarna får pris för mest klockrena present! Nils får pris för bästa vykort! Joel får pris för vackraste sång! Marie får pris för bästa sms! Frida får pris för bäst uthållighet!
Själv får jag pris för finaste tårtan! Jag lägger upp en bild så att ni som bangade får ångra er lite.
Den var inte bara fin den var god också!





Jag tror inte jag har skrivit en blogg med så många utropstecken förut.

Dags att gitta (som Kristoffer skulle ha sagt),
Marie

Frida är bäst! och Sofia är bäst!

Tack alla snälla för idag!

Bra födelsedag!

Jag är ganska onykter, måste sova!

Puss!

Det var inte dig jag syftade på, men att du är världsbäst ser jag som självklart.

Idag har mina tankar mest varit i Malmö hos mina nära och kära.
Min farfar fyller år idag, än en gång försummar jag de jag älskar mest.
Det känns skit, men jag kan ju inte heller försumma mitt eget liv.
Önskar i alla fall att jag hade kunnat vara hos min farfar nu.

Deppigt,
Marie

Jag orkar inte längre med vissa saker. Ibland vill man bara eliminera.

Eliminera, eliminera, eliminera!


Jag längtar så till E kommer hit på lördag, det ska bli helt underbart roligt.
Saknar henne så mycket. Måste få prata av mig, spy i hennes famn.

F är världsbäst! K är det också!
Även K och S faktiskt!

Gemüse, jag saknar dig.

Vill ha.

En öl ikväll, tack
Marie

Jag gjorde bort mig .
Då la vi ner.

Jag måste sluta vara en sån jädrans mes.
Det här håller inte alls, jag får ont i magen.