c/o Skånegatan

Something's falling apart, think it's a piece of my heart.

Something's dragging me down, some kind of song or a sound.
Some kind of music from the other end of town.

I can't reach you, please come closer.
You're the missing part.
I can't reach you, please come closer.
Only you can heal my heart.
I can't reach you, I get on my toes to,
get a glimse of what you are.

Du skriver ju aldrig något inlägg min sköna A.
Lever du?

Hörde nyss S på radion, en längtan efter malmö väcktes.
Skulle gärna vilja hinna hem en sväng för jul, vi får se, vi får se.

Jag har varit en dålig kompis ett tag nu och kommer att förbli det ett tag till.
Snälla söta vänner, ni vet att jag tycker om er och jag hoppas att ni förstår att det är tid som fattas, inte kärlek.

Mina tankar dras alldeles för mycket till något visst.
Vad att göra?

Beach Boys - California Dreaming, livet kan vara underbart precis när som helst.

Jodå,
Marie

Inatt blir det till att sova i skogen, det ska bli riktigt mysigt.
Min enda skräck är att jag då kanske måste lära mig att kissa i skogen.
Vilket jag aldrig har gjort och inte heller trodde att jag skulle göra. Jag är kanske inte direkt någon skogsmulle i vanliga fall. Men denna skräck skall jag besegra!

Nattens projekt alltså,
Marie

Nu går det utför. Det är dags att ta reda på fakta.
Men det lär ju vara samma visa som varje gång jag faller.

Vi får se, spänningen är ju åtminstonde välkommen.

Kontorspersonalen går utför just nu,
stängning skulle kännas som en god idé.

Min söta söta söta sockersöta Miiia fyller år idag, STORT grattis till henne.

Tja tjena,
Marie

Inatt var en skitnatt, helt ärligt. Jag mådde sjukt kass. Men mina snälla arbetskamrater lät mig sova hela förmiddagen, så nu är jag på topp igen (så gott som).

Ikväll vill jag ta en öl, hoppas att tid och ork finns till detta.
Det verkar nu som att det kan vara så väl, men i denna värld vet man aldrig vad som händer.

Nu börjar man sakna tjejerna hemma, tjejerna gejerna.
Men det blir festligt och dant när jag kommer hem.

Sjöstugan nästa,
Marie

Nu har jag äntligen utökat antalet, pirr pirr.

Här sitter man och bloggar på arbetstid, illa. Men jag hade faktiskt inget annat att göra just för stunden.
Jag hoppas att alla har det bra hemma. Jag har det fint här, lite sliten, men inte mer än att jag överlever.
Önskar bara att jag hade ett uns mer energi för den där lilla extra gnistan man vill kunna visa.
Men den kanske jag hittar längs vägen.

Jobb väntar,
Marie

ps. precis nu ringde han :)
fast han ville inte prata med mig, bummer.

Första lugna kvällen infann sig idag. Väldigt skönt och väldigt nödvändigt för att orka hålla sig pigg och alert.
Planen för kvällen är att jobba ett litet tag till och sedan avnjuta en film i stugan.
En lördag kunde inte bli bättre.

Jag måste påpeka något jag redan har påpekat ett tusental gånger (det kan dock aldrig påpekas för ofta).
Wild Kids är det mest fantastiska program som någonsin skådats på television. Jag kan säga redan efter första inspelningsdagen att det kommer bli en otroligt bra och spännande säsong. Den som inte kommer att titta på programmet, när det sänds i vår, kan redan nu börja sörja över den underhållning och glädje som gås miste om. Givetvis tror jag inte att någon som läser denna blogg skulle sätta sig själv i en så taskig situation.
Nej, ni kommer garanterat att följa säsong två mina vänner.

Det var allt,
Marie

Imorgon är första inspelningsdagen, känns helt surrealistiskt.
Hinner inte skriva mer. Läget är ganska hektiskt.

Men roligt har jag,
Marie

I skrivande stund står mina väskor packade och klara för avfärd om exakt 4,5 timmar.
Mot Kolmårds-skogen!

Marie

Sitter på jobbet och betar av lite saker. Är obeskrivligt arg på färgskrivaren då den inte skriver ut med full färg. Jag hade tänkt skriva ut alla badgar i helgen, men det verkar ju inte gå att fullfölja den saken.

Jaja, jag får väl göra något annat så länge.

God kväll,
Marie

Jag har funnit mannen i mitt liv. Namnet är Jake Gyllenhal och han är alldeles alldeles underbar. Känner på mig att vi kommer få ett lyckligt liv tillsammans. Men man vill ju inte verka för på, så jag tänker spela svårflörtad och låta honom komma till mig. Eftersom att detta kan ta ett tag, enligt mina beräkningar, så får jag givetvis ha några kärlekar dessförinnan.
Idag märkte jag att jag har skaffat mig två pirrframkallande personer, väldigt hemliga men fullständigt befintliga. Jag planerar att utöka antalet när jag flyttat till Kolmården, för att inte riskera att mitt hjärta torkar ut. Nej, någon torka har vi varken tid eller lust till.

Har haft en underbart ledig kväll och ska ta mig en välförtjänt sovmorgon imorgon.
Sedan blir det till att jobba hela dagen istället för att gå på Parklife. Om jag jobbar riktigt effektivt kanske jag kan komma loss och se Taxi, Taxi! på kvällen. Det får bli morgondagens målsättning.

Skrivkramp infinner sig,
Marie

Nu har jag kommit in i en sådan period där mitt jobb tar upp all min tid och där även all min hjärnkapacitet, och då menar jag verkligen all hjärnkapacitet, upptas av jobb.
Klockan slog nyss 19.22 och kontoret börjar tömmas på folk. Trots detta känns det som att jag nyss kom hit och att jag inte ska gå hem på många timmar. Vilket antagligen också är sanning.
Trots detta faktum, och trots stress-ont i min mage, så känner jag mig pigg och glad. Jag älskar mitt jobb mer än någonsin.
Där även inräknat mina arbetskamrater. När man faktiskt blir glatt överraskad då man får dela boende med två andra istället för att bo själv under inspelningsmånaden så måste det vara ett högt betyg till redaktionen.
Sen gör det ju inte saken sämre att det är just F och K jag får bo med, kunde inte vara bättre helt enkelt.

Igår var det chili och diverse godsaker hemma hos Ola. Fin stämning och mycket trevligt. Vissa blir roliga och en aning barnsliga med alkohol i kroppen, inga namn nämnda. Men det resulterade i lite ont och mycket skratt. Ett par foton hann jag minsann också ta, ska nog lägga upp några favoriter ikväll, trots att det kommer framkalla en del ilska hos en viss liten jänta.

Tidigare i veckan hade jag och L en heldag i Kolmården/Norrköping. Svettigt och stressigt. L var duktig och körde hela dagen medans jag agerade kartläsare, jag vet inte vad mitt betyg blir då vi hamnade bland annat på Norrköpings gågata. Men trevligt tycker jag att vi lyckades ha iallafall.

Tycker lite synd om mina föräldrar för tillfället, det känns som att det går ut över dem när jag jobbar så här mycket. Hinner inte ringa så ofta och när jag väl har ringt så har det varit antingen för att få hjälp med min obefintliga ekonomi eller för att få sällskap hem på t-banan mitt i natten.
Jag hoppas och tror att de förstår läget, det är inte alltid så lätt för folk utanför branschen att förstå vårt sjuka jobb(levnads)sätt.

Dags att återgå till matbeställningen som jag svär över för stunden.

Må väl,
Marie

Magiska under. I wish.
Idag åskade det för första gången sedan jag flyttade till stockholm. I alla fall första gången som jag har märkt och kan minnas. Den där märkliga känslan av magont smyger sig på precis som förr. En sådan känsla som man tror växer bort med åren, men ack nej, steady as a cow.

E kom hem, trevligt sällskap. Hon var inte glad att höra om våra nya själar i hemmet.
T stannar, skönt att inte behöva byta familj. Men jag hade ändå önskat att slippa sådant som Winnerbäck. Jag antar att det är saker som hör till och skapar just en familj.

I denna stund pågår en intressant diskussion mellan två personer utanför Pet Sounds Bar. En tredje person lyssnar intresserat på.

God natt,
Marie

Jädrans grannar som inte låter mig vara på deras nät. Man blir lite frustrerad när man skrivit en del och sen kan man inte lägga ut det, snyft. Men men, lägger ut det nu istället...
_____________________________________________________________________

Då det börjar dra ihop sig inför mitt 40-dagarspass på jobb, har den förflutna helgen gått under namnet Sista vilan.
Min plan var att få ut, om möjligt, ännu mer vila än vanligt. Det gick inte helt enligt planen. Å andra sidan är det inte fel med utgång under lördagskvällen, då man sedan skuldfritt kan spendera halva söndagen till sängs och sedan andra halvan i soffan. Detta är precis vad jag har gjort.
Visserligen hade jag ett par väldigt produktiva timmar i soffan, då jag hann få gjort mer jobb än väntat under helgen. Vilket ger mig en utomordentlig start på kommande jobbvecka.

Tidernas snyftigaste kärlekshistoria (utanför min verklighet) är utan tvekan Höst i New York.
Jag har nyss avnjutit den för säkert tjugonde gången, med den vanliga mängden ohejdbara tårar. Den som lyckas hitta en kärleksfilm som kan ersätta Höst i New York för mig står jag i evig tacksamhetsskuld till.
Inte för att jag tror att jag skulle sluta titta på den ändå. Den är ju underbar.

F gjorde mig väldigt glad då hon verkar uppskatta 2046. Det var alldeles för länge sedan någon jag känner gjorde det. För er stackare som inte vet vad 2046 är, så är det en av Kar-Wai's vackra kärlekshistorier.

Det är bra att vara skiljd från sina vänner då och då. Insikten om hur mycket man faktiskt tycker om dem blir så mycket klarare. E och A kom hem!

Jag har världens bästa present till A hon måste komma nu!

Sängen kallar,
Marie

Så klart jag måste ha en blogg. Att jag inte tänkt på det förut!
Må vi dela många stunder, i ljus som mörker.

Välkommen,
Marie